Fram till nyligen fanns det inte många situationer där det var svårt att välja mellan Wi-Fi och mobilnätet. Wi-Fi var det bästa valet för lokala behov av hög hastighet, medan mobilnätet var perfekt för global uppkoppling – särskilt för rörliga objekt. Men i och med de senaste årens framsteg inom mobilnätet är valet mellan de två alternativen numera betydligt mindre självklart.
Vill du lära dig mer om de senaste trenderna och teknikerna inom IoT-området? Ta en titt på vår sida om IoT-teknik och trender.
Vilka aspekter som är viktigast att beakta vid uppbyggnaden av ett IoT-system beror i hög grad på hur systemet ska användas.
Med detta i åtanke kan frågan om mobilnät kontra Wi-Fi för IoT delas upp i fem viktiga överväganden:
Innan 4G/LTE-nätverk fanns var det enkelt att göra denna jämförelse – Wi-Fi-nätverk var betydligt snabbare än mobilnätet. Men med införandet av 4G och nu 5G minskar hastighetsskillnaden mellan de två snabbt. Även om 4G-mobilnät tekniskt sett har samma hastighet som många Wi-Fi-anslutningar, med en topphastighet på cirka 1000 Mbps, måste faktorer som teknisk infrastruktur, störningar och antalet enheter i nätverket beaktas.
Den tekniska infrastrukturen är den hårdvara som utgör det lokala nätverket, och den gäller både mobil uppkoppling och Wi-Fi, men på olika sätt. För en Wi-Fi-anslutning begränsas hastigheten av den maximala hastigheten för det lokala bredbandsnätet samt routerns maximala hastighet. För ett mobilnät bestäms hastigheten av kapaciteten hos basstationerna och sändarna i det lokala området. Som ett IoT-exempel kan vi anta att en fabrik använder IoT-övervakning av leveranskedjor. Om fabriken ligger på en avlägsen plats men har en mobilbasstation i närheten, skulle 4G eller 5G vara mycket snabbare. Men om den ligger i en stad med högre internethastighet kan Wi-Fi vara ett bra alternativ. I stadsområden är mobilnäten vanligtvis mer utbyggda och har mer infrastruktur på plats än på landsbygden, vilket inkluderar fler mobilmaster, vilket möjliggör höga internethastigheter. Däremot är Wi-Fi-nätverk beroende av en enda åtkomstpunkt, vanligtvis tillhandahållen av ett hem eller ett företag, och dess täckning är begränsad till närheten av den åtkomstpunkten.
Inledningsvis kan störningar från andra signaler ge intryck av att det är en jämn kamp mellan mobilnätet och Wi-Fi. I slutändan drar mobilnätet ifrån tack vare styrkan i mobilsignalerna. En Wi-Fi-signal blockeras ofta av väggar, dörrar eller apparater som mikrovågsugnar, vilka avger högre frekvenser. Mobilnät är däremot utformade för att fungera både inomhus och utomhus, och över mycket större avstånd. Kort sagt innebär detta att det ofta krävs en fri väg mellan en enhet och en Wi-Fi-router för att kunna dra nytta av de höga hastigheterna som Wi-Fi erbjuder. När det gäller mobilnät spelar störningar däremot en mindre roll.
Även om ett vanligt Wi-Fi-nätverk i hemmet tekniskt sett kan hantera omkring 250 enheter, börjar anslutningshastigheten påverkas redan när man använder fler än tre eller fyra enheter samtidigt. Mobilnätverket är däremot utformat för att hantera ett stort antal enheter utan att hastigheten påverkas, eftersom det utnyttjar ett mer omfattande system som tillhandahålls av ett nätverk av sändarmaster.
Den säkerhetsnivå som krävs beror till stor del på hur IoT-enheterna är avsedda att användas. Även om ingen vill utsättas för intrång från en hackare är vissa typer av IoT-användare betydligt mer utsatta än andra. Medicinsk teknik, bankväsendet och transportsektorn är alla områden där intrång från illvilliga aktörer kan få förödande konsekvenser. Både Wi-Fi- och mobilnätverk har inbyggda säkerhetsåtgärder, men tekniken bakom mobil uppkoppling sträcker sig långt bortom ett enkelt lösenord eller tvåfaktorsautentisering.
Alla signaler som sänds via ett mobilnät är krypterade. När en IoT-enhet tar emot data krypterar den dessa innan de sänds vidare, varefter den mottagande enheten avkrypterar dem. Om en signal från ett mobilnät skulle avlyssnas av en illvillig tredje part skulle den alltså vara oläsbar för alla som saknar förmågan att avkryptera den. Hackare tenderar i allmänhet att välja den väg som möter minst motstånd, vilket gör behovet av avkrypteringsteknik till ett kraftfullt avskräckande medel.
Även om Wi-Fi ofta skyddas av lösenord och till och med system för tvåfaktorsautentisering, är själva data sällan krypterade. Om någon skulle lyckas ta sig förbi brandväggarna som skyddar ett Wi-Fi-nätverk skulle denne faktiskt få tillgång till alla data och alla funktioner i systemet. Det är därför det inte är ovanligt att höra talas om att ett universitet eller ett sjukvårdssystem har utsatts för hackerattacker, eftersom dessa institutioner ofta har privata Wi-Fi-nätverk som används för överföring av större filer.
En annan viktig aspekt när det gäller säkerhet är att mobilabonnemang inkluderar utbildad säkerhetspersonal hos nätoperatören. Dessa experter kan spåra källorna till eventuella nätverksintrång och hantera dem snabbt. I ett Wi-Fi-nätverk är det upp till den enskilde att antingen anlita experter inom cybersäkerhet för att hantera ett hot eller att göra det själv.
Även om Wi-Fi ofta har en fördel när det gäller hastighet och datagenomströmning i begränsade utrymmen, har mobilnätverk en tydlig fördel när det gäller täckningsområdet. Detta beror delvis på de frekvenser som används av de båda teknikerna. Wi-Fi använder högre frekvenser, från 2,5 GHz ända upp till de nyare 6 GHz-systemen. Detta gör det möjligt att skicka stora datamängder via nätverket, men inom ett relativt litet geografiskt område. Den maximala räckvidden för en genomsnittlig 2,5 GHz-router är mindre än 100 m, och vid högre GHz-nivåer är den ännu mindre.
Detta fungerar alltså bra för ett IoT-nätverk som är begränsat till en enda byggnad, men medför problem när det gäller global täckning. Det finns Wi-Fi-förstärkarnätverk som kan utöka räckvidden för en Wi-Fi-signal till nästan 20 km, men det medför höga kostnader och omfattande installationsarbete för nätverksägarna.
Mobilnät använder däremot både höga och låga frekvenser, där de låga frekvenserna når betydligt längre. Detta sker dock på bekostnad av datagenomströmningen, som traditionellt sett har varit betydligt lägre än i Wi-Fi-nät. Men med 4G- och 5G-nät börjar hastigheterna öka.
Om man ser till de faktiska avstånden är den genomsnittliga räckvidden för en mobilmast cirka 21 km i en icke-stadsmiljö. Till skillnad från Wi-Fi-nätverk är det dock inte upp till den enskilde att tillhandahålla infrastrukturen för täckning i området. Mobilmaster är redan vanliga på de flesta platser där en IoT-enhet skulle behövas.
När man jämför komplexiteten hos mobilnät och Wi-Fi kan det vid första anblicken verka som en jämn kamp. Mobilabonnemang kan ibland ha komplicerade villkor och avtal, men Wi-Fi-installationer kräver betydligt fler kablar, enheter och hårdvara på plats.
I en mindre installation, till exempel i en privatbostad, är Wi-Fi sannolikt betydligt enklare, eftersom det bara handlar om att koppla in en router och ansluta några enheter. Men så snart man har att göra med fler än tio eller femton enheter blir mängden hårdvara och den tid som krävs för att konfigurera ett stabilt Wi-Fi-nätverk ganska betungande.
När det gäller mobilnät behöver man bara slå på enheten – det är allt som krävs. Infrastrukturen som stöder nätverket finns helt och hållet utanför anläggningen, på mobiloperatörens servrar. Detta minskar komplexiteten avsevärt när ett IoT-nätverk består av hundratals enskilda enheter.
Ett mobilt nätverk som inte är lokalt bundet är avgörande för att hantera komplexiteten i en global bransch, eftersom det möjliggör smidig kommunikation och dataöverföring över gränserna. Tänk dig att behöva hantera hårdvaruproblem i Japan medan företaget har sitt säte i Norge och just den person som kan lösa problemet bor i USA. Med mobilnät finns dock infrastrukturen för global support redan på plats och ingår oftast i abonnemanget. De experter som behövs finns i vilket land som helst där täckning erbjuds – vilket därmed undviker en hel del logistiska svårigheter.
Supporttjänster för mobilabonnemang, såsom IoT Connect från Telenor IoT, omfattar även områden som sträcker sig från säkerhet till drift av callcenter för felsökning. Dessa faktorer gör mobiluppkoppling till den klara favoriten i denna kategori.
Kostnaden för IoT-lösningar är ofta svår att fastställa, eftersom så mycket beror på vilka funktioner som krävs i varje enskilt fall. Antalet enheter, den hastighet som krävs och den teknik som riktar sig till kunderna påverkar alla kostnaden.
Med det sagt är ett mobilabonnemang ofta dyrare i början, men billigare på sikt. Mobilabonnemangstjänster för IoT kostar i allmänhet mer än den hårdvara som krävs för en Wi-Fi-installation, men när systemet väl är igång medför det lägre underhållskostnader än Wi-Fi.
Att förlita sig på Wi-Fi för IoT innebär att man måste anställa IT-personal för att installera hårdvaran och sköta systemet, cybersäkerhetsexperter för att se till att nätverket inte är utsatt för hackerattacker samt inrätta kundtjänstcenter för att hantera kundärenden. Alla dessa behov medför kostnader för IoT-företaget.
Men med mobil uppkoppling ingår alla dessa tjänster i abonnemangsavgiften. I en mindre IoT-miljö, till exempel i en privatbostad, skulle Wi-Fi alltså vara det mest kostnadseffektiva alternativet, eftersom husägaren sannolikt själv kan installera och sköta det. Men så snart det handlar om företag blir mobil uppkoppling betydligt mer kostnadseffektivt.
Genom att titta på några användningsområden kan man tydligare se för- och nackdelarna med de olika systemen.
Ett nationellt elbolag som vill installera smarta mätare i hushåll över hela landet skulle kunna utnyttja mobilnäten betydligt effektivare än Wi-Fi. Med mobil uppkoppling skulle enheterna kunna kopplas upp till ett enda nätverk. Att försöka ansluta varje enskild mätare till husägarens privata Wi-Fi-nätverk skulle bli ett alltför komplicerat och kostsamt projekt.
Ur ett tillverkningsperspektiv skulle mätarna kunna konfigureras för att fungera i ett specifikt mobilnät, istället för att behöva anpassas till flera olika typer av Wi-Fi. Husägare kanske inte ens har Wi-Fi, vilket skulle göra mätarna oanvändbara.
För internationella transport- och vagnparksföretag används IoT effektivt för att spåra gods och för att maximera effektiviteten i vagnparkshanteringen.
Om man jämför mobilnätet direkt med Wi-Fi har mobilnätet ett större räckvidd. För mobilnätet beror täckningsområdet på var basstationerna är placerade. För Wi-Fi är räckvidden begränsad till några hundra meter från en Wi-Fi-sändare.
Solenergiföretag världen över har börjat använda IoT för att övervaka energiförbrukning och produktion på lokal nivå. Solpanelerna som är installerade på någons tak kan drivas via ett Wi-Fi-nätverk eller via ett mobilnät.
Att driva systemet via Wi-Fi kan till en början verka som det mest självklara alternativet, eftersom det är stor sannolikhet att personen har en fungerande Wi-Fi-anslutning. Det uppstår dock ofta problem med väderförhållanden, felaktig installation och säkerhetsfrågor, och det är husägaren – inte IoT-solenergiföretaget – som har ansvaret för att åtgärda dessa. Detta kan leda till ett stort antal samtal till solenergiföretagen från husägare som försöker lista ut hur de ska få tillgång till företagets onlineportal och få IoT-nätverket igång.
Att använda ett mobilnät är ett mycket enklare alternativ eftersom solcellsföretaget inte är beroende av att husägaren får igång IoT-nätverket. Solcellsföretaget installerar helt enkelt panelerna och resten av nätverksinstallationen läggs ut på den mobila IoT-leverantören. Uppkopplingen, säkerhetskonfigurationen och övervakningen sköts på distans, vilket innebär att husägaren inte har något ansvar för den delen. På så sätt minskar mängden arbete som solcells-IoT-företaget behöver lägga på att felsöka problem på plats dramatiskt.
I takt med att mobilnäten blir allt snabbare och stabilare kommer även de områden där de kan användas inom IoT att fortsätta öka. Wi-Fi har många effektiva användningsområden och kommer sannolikt att fortsätta vara en viktig del för större företag som redan har tekniken installerad och som verkar inom ett avgränsat geografiskt område. Men i takt med att branscherna anpassar sig och blir mer flexibla erbjuder mobilnätsuppkopplingen många fler spännande möjligheter.
Sammanfattningsvis anses mobilnät i allmänhet vara bättre än Wi-Fi av flera skäl:
IoT-uppkoppling med samlad hantering för företag som är verksamma på flera marknader och har storskaliga IoT-implementeringar, med inbyggd driftsövervakning och stöd under hela livscykeln.
Global fordonsuppkoppling med inbyggd regelefterlevnad och stöd för programvarudefinierade fordon, vilket hjälper biltillverkare att tillhandahålla uppkopplade tjänster i stor skala.
Enheter, SIM-kort och datahantering i en och samma tjänst som hjälper er att ta uppkopplade produkter från lansering till fullskalig utrullning utan att behöva bygga upp en egen IoT-stack.